road to nowhere

det känns omöjligt, det är omöjligt. men jag ska klara det. jag ska ta mig igenom det här. hur ont det än gör så måste jag kämpa, kämpa för mig själv och kämpa för oss. vi båda misslyckades och nu står vi här utan någonting kvar. det gör mig ledsen, ledsen att veta att det aldrig mer kommer bli som förut. för du tog ifrån mig det, det enda som betydde någonting. det vi hade var så himla bra, men det var nog för bra för att vara sant. det jobbiga är att då, då var jag verkligen lycklig, en glädje som jag aldrig känt förut. livet var så himla bra då och jag har aldrig känt så förut som jag gjorde då.

haha herregud, eber va ju fan värre än vad jag trodde. absolut inte nått för mig!!!! nu ska jag fortsätta va emo och sen ska jag dö. min dag har kommit.... VÄNTA NI BARA TILLS NI SITTER I SAMMA SITS SOM JAG, DET ÄR GULD VÄRT.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0